aaalex.se

Vissa har tvättmaskin, andra är tvättmaskin.

Tack och lov för min dödsångest, den får mig att använda säkerhetsbälte.

Till skillnad.

Igår blev jag rånad, igen.

På två cigaretter. (de billigaste)

Jäkla pappskalle, jag frågade till och med:

- Aaawh so you robbing me now?
- Yes! give me!
- Ok I give two cigarettes...
- Give me the hole package!
- No, you get two, you are lucky...
- Ok, thank you, thank you so much, good night.....

Jag menar, hur svårt ska det vara? Antar att deras actionfilmer inte håller någon vidare kvalite. I morgon ska jag sno hans skor.

Anledningen till att de flesta inte ler på kort är att de saknar tänder. Vild gissning... men sant.

Jag kunde inte motstå, och den var faktiskt 100% död, det vet jag, för magen låg mer än två meter bort och kroppen hängde utan päls på en pinne... Har firat jul över en get i en by uppe i bergen. Vet inte om jag håller på att bli knäpp eller om det bara är julstämming. Slänger upp lite bilder i morgon...

Mycket död i bloggen det senaste... Har inte haft speciellt mycket spännande att skriva om.

Jag såg ett par cheap monday jeans på nattklubb i helgen. Och mycket riktigt satt det en svensk tjej från Stockholm i dem. Hon var inte speciellt trevlig, men trevlig var en annan svensk tjej jag träffa kvällen innan. Hon var från Göteborg och tog mig för en dansk på mustaschen. Märkligt... Det sjuka med det här stället är att jag omringas av folk på uteställen med vad jag skulle kalla bad taste (feta vita gubbar med unga afrikansak flickor, och ungdomar med halvutvecklade stilar och skjortor med krusiduller på), ändå är det jag som i slutet av dagen sitter med mustaschen.   

Jeje back to work. Har suttit och skrivit ner 10 av mina 12 intervjuer, så snart klar med det, men det är helt otroligt vad folk snackar... Fruktansvärt segt. I morgon sticker jag upp till byarna.

 

 

200 meter från där jag bor. Jag var lite högre upp på gatan ungefär samtidigt, +/- 10 minuter utan att märka ett dugg...

Hemma på min gata i stan låg det en död man. Polisen har AK47or utan axelstöd och samosan är ständigt slut. Precis som pengarna på mitt glödheta 3 modem. Mitt tre modem som inte bara slukar pengar, det krånglar också. Men safaricom har lyckats med en sak, de har gjort sitt gränssnitt grönt. Det håller mig lugn...

Kom precis hem till hotellrummet. Klockan är tolv på natten här och jag som ensam vit ska egentligen inte gå ensam vid det här laget. Men mina nyvunna vänner släppte av mig 50 meter från hotellets entré så det kändes lugnt (Svårt att köra hela vägen). Så med snabba och spelat självsäkra steg passerar jag några grabbar. De säger Hello som vanligt och jag svarar hej tillbaka, som vanligt. Och fortsätter gå, som vanligt. Men nu börjar en kille ropa något jag inte hör. Han ropar igen och tillslut så börjar han springa efter mig. Aj, inte bra, inte bra.. Han har dessutom en pinne/käpp/påk och är full. Vad han ropar är "Ge mig något". Jag tänker till, vad har jag? Jag har 5000 killning på mig i tusen lappar (ca 500kr), en gammal mobiltelefon, ett Visa kort och min hotellnyckel. Detta är inte bra... Jag står vid det här laget i entrén till hotellet som är en lång folktom gång och säkerhetsdörren är en trappa upp och troligtvis låst. "Ge mig något!" Som tur är lyckas jag hålla mig kylig. Och det enda rätta kommer ut ur min mun:

- Do you want a snus?

Jag räcker fram dosan. Killen blir paff, tar en snusen, tackar så mycket och går. Tack och lov, hade kunnat bli ett tråkigt slut på en underbar helg. Har hängt runt på restauranger, klubbar och pubbar med snubben som gör all Coca Cola reklam i 27 afrikanska länder.

Ibland har man tur...
Ibland har man snus...

 

Igår måste jag ha varit på Nairobis motsvarighet till Stureplan. Kidsen är rika, snygga och svänger sina höfter som på vilket statt som helst. De dansar till den vanliga mainstream musiken och en Dj som är alldeles för mycket Dj. Put your hands up in the air! Yeah! Nairobi! Kan han skrika när han inte ägnar sig åt att stoppa musiken i varenda refräng i hop om att folk ska sjunga med. Och visst sjunger folk med. Lite grann. Waka waka är tydligen en hitt här nere, också. Den spelas minst tre gånger på två timmar. Men det är bra stämning, mycket bra stämning. Och till skillnad från hemma så är det folk i alla åldrar, allt från 20 till 55 som har kul tillsammans. Här dricker man inte öl konstant, här tar man två, tre shoots och fyller på med en flaska vatten. Varannan vatten sloganen har aldrig behövt satta sin fot här. Dont drink and drive däremot har en egen gigantisk billboard precis vid parkeringen.

Inte heller tas det massa foton, knappt en kamera så långt ögat kan nå. Min gissning är att de pinsamma facebook bilderna uteblir på grund av risken att bli rånad när man vandrar hem i gryningen kring klockan sex.

Glada dagar på Gypsys i Westland, Nairobi, utlovas...

 

 

Jag kämpade jag lovar, men efter att jag fick reda på att det jag fruktade som mest faktiskt var det jag hade i talriken kunde jag inte få ner en enda tugga till. Mår lite smått illa fortfarande. Värst var när jag fiskade upp en stor bit och den hade små vita slemhår. Usch.....

Jag vet att cow-stomack inte stavas så. Men det var så han sa det...

Idag är jag jätte stressad. Inte för att jag har mycket att göra utan snarare för att det är ett jäkla spring på mitt rum. Farsan, Winne och Ylva har kommit tillbaka från landsbygden och håller på att packa om sina väskor för att sticka vidare till Mombasa. Dessutom har jag suttit och krånglat med ett tre modem hela morgonen. En liten irritations dag med andra ord…

102mb senare känns allt rätt mycket bättre. De andra har stuckigt och jag har ätit en avokado stor som en kattunge.  Till och med researchat lite in för morgondagen. Ska ringa de stora elefanterna i reklambranschen. Projektet rullar på, har skramlat in tre intervjuer. En designer, en student och en lärare. Så det känns bra än så länge.

Igår var jag i utkanten av Nairobi. Hembjuden till Winnes systerson, han är vaktmästare och hyresvärd i ett bostadsområde av plåt. Dessutom dealar han bananer. Det går tydligen rätt bra nu…

För övrigt var det en vecka sedan jag började resa, och dessa kontraster. Det är verkligen svårt att beskriva men helt otroligt.

 

 

 

 

 

Kort från ett kontor, någonstans mitt i Hjärtat av Nairobi. Och tro det eller ej, men jämförsvis är det en ganska folktom gata.

I sökandet efter intervjuer hamnade jag igår på School of Art and Design, under Nairobi University. Tog några foton i fjärdeklassarnas hängrum. Där de sitter och arbetar på sina egna privata datorer. De hade förstås vanliga datasalar men de såg jag aldrig. Riktigt trevlig atmosfär i alla fall. Ett eget byggt pingisbord, precis som klockmagasinet i våras.

Djur av återanvända flippflopps och smycken av återanvända bestick. Riktigt häftigt. Allt på en julmarknad i utkanten av Nairobi. Mycket av det som säljs här är produkter av välgöringshetsprojekt med en kreativ ingång. Tydligen en riktigt höjdpunkt på året för de infödda vita och de mer välbergade.

Min lampa blinkar, myggen liksom flyter i luften och man måste trycka skit hårt för att få vatten ur kranen. Massa snus kvar och jag trivs på mitt kontor. Ingen facebook, ingen mail och framför allt inget SVT play. Här har jag alla förutsättningar för att locka fram min kreativitet. Ännu bättre blev det när strömmen gick och rummet blev kolsvart. Så jag gick ut, mötte städerskan och frågade om jag kunde få gå upp på taket. Hon skrattar åt mig, som i varför skulle du inte få göra det? Nä egentligen varför inte? Det blixtrar lite från himmelen, och vips är elektriciteten tillbaka och jag får de här bilderna. Mina gata, mitt tak och min duschkran…

Just nu sitter jag i mitt nya Afrika kontor. Det är ett kontor med två sängar, ett felvänt skrivbord, toalett och dusch. För att inte nämna myggnäten och de fina gardinerna.  Det bästa är att det bara kostar 80kr natten. Så läget är minst sagt intressant. 200 meter bort ligger Hilton Hotell men det skulle lika gärna kunna vara på andra sidan jorden. Dessutom har de en metalldetektor man måsta passera för att få komma in. Själv jobbar jag med lossas låst järngaller. Kontrasterna i Nairobi är utan dess like. Men jag trivs det är en mäktig känsla…
Farsan har lämnat stan och jag har gjort mina första timmar själv på Nairobis gator. Jag lämnade myllret av människor på min gata för att ta mig mot universitetet. Mest för att ha något att göra, det är söndag och jag tänkte lokalisera mig inför morgon dagen. Då ska jag dit igen och prata med folk. Om det går. Hur som helst...

En ytterst trevlig safariförsäljare hög tag i mig. Det är många av dem och de är över allt i centrum utom i mitt hemkvarter. Oftast är de lätta att skaka av när man förklarar att man inte är här för safari men nu hade jag egentligen inget bättre för mig så jag lät honom guida mig. Så han visade mig universitet. En fantastisk byggnad med en underbar trädgård. Ska se om jag får tag i några foton i morgon.  
Vi kom så bra överens att jag bestämde mig för att bjuda honom på en öl, lite som tack för guidningen. Och han hade inget bättre för sig, dåligt med kunder på söndags kvällar. Han berättar om hur han skilt sig från sin fru, hur han ska försöka bygga upp sitt egna företag och lär mig mycket om hur Nairobi fungerar.

Företaget han tänker sig är ett göra allt företag, inom turism. Safari, biluthyrning, kulturresor etc. Tydligen ofta så det går till och han hade 20 år i branschen.

Nä nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen med detta inlägget längre.  En dag i Nairobi i alla fall. Och vi käka lamm med händerna och drack mer öl… Det vanliga typ.





Kort sagt, det vore skit kul att hjälpa honom med hemsida, visitkort och en logotyp.
Steve Menja heter han om du råkar ha vägarna förbi och känner att livet vore rikare med en Safari i bagaget .

På plats i Nairboi nu, hittat farsan, hittat Anna och lånar nu hennes dator :D Önskar att jag hade några bilder men har helt enkelt inte vågat ta upp kameran ännu. Gårdagen var kaotisk mildt sagt. Någon skulle hämta mig på flygplatsen (eller kanske inte, var lite oklart vad vi hade bestämt), stackarn stod där med en lapp säkert flera timmar... Men det enda jag såg var en skylt där det stod, Jonsson Per Goeran. Vilket är fasligt likt pappa, Per Johan Johansson. Tog för givet att de stavat fel, för ingen heter ju Goeran eller hur. Men det visade sig att han skulle någon helt annanstans. Så jag tog en Taxi in till stan, hade ett visitkort i minplånbok till farsans favorit pub. Dessutom skulle hotellet (om man nu kan kalla det hotell) ligga mitt emot på andra sidan gatan. Kruxet är att gatan är ett myller och något hotellnamn finns inte utskrivet. Med all packning ville jag heller inte ta risken att se förvirrad, rädd å ensam ut i letan efter rätt... Så jag satt på puben och väntade. En timme, två timmar, tre timmar... Får sms kontakt med syrran, farsans telefon är inte nåbar. Efter fyra timmar får jag reda på att deras plan blivigt inställt och de blir sena... inte hur sena men sena.

Ett snökaos i Göteborg lyckas alltså hitta mig långt in i mellersta Afrika. Vad är det man säger, en fjärills vingslag kan förändra en hel värld. Nu blev ju konsikvensen kanske inte fullt så dramatiskt. Blev mest bara lite oro, och hysteriskt skrivande av en vit kille i ett hörn inne på en pubb. Något måste jag ju göra för att inte se bort tappad ut. Ritade dessutom en liten elefent. Tuskar (öl) har en elefant i sin logga...





Hoppas att jag kommer med lite bilder snart. Tack å hej så länge.

Gammal reklam är precis lika intressant som ordböcker från 30-talet. Spontant låter meningen lika lockande som torra makaroner. Men nej så är det inte alls, de är så fruktansvärt kontroversiella. Se här bara:

Top 48 ads that would never be allowed today

Och här en till länk, lite reklam för apollo.se egentligen, men rösta på min vän Mona Sedghi, så att hon vinner. Det är ju en väldigt bra bild, se här:

http://mythos-beach.apollo.se/3rYxM

Om några timmar sitter jag på ett flygplan. Om ett dygn är jag i Nairobi. Jag kommer helt ärligt sakna vintern.

Jag ska ner på projekt. Skolprojekt. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det ännu men det skall handla om designkontraster. Sverige vs Kenya. Tanken är att jag skall söka upp ett gäng Kenyanska kreatörer ställa ett gäng standardiserade frågor, presentera svaren tillsammans med något de skapat. Och sen senare göra precis samma sak på motsvarande kreatörer här i Sverige.

Projektet är inte skrivet i blod ännu, jag ska testa och se om jag ens lyckas få tag i någon. Men jag tror det löser sig... Annars kommer ni få läsa om panikens ångest från ett skit varmt Afrika. Kanske egentligen mer spännande?

Hur som helst, här kommer frågorna jag tänker ställa, och snälla ge mig feedback på dem, gärna så fort som möjligt. Dom är inte perfekta men med lite justering, sållning och idéer kan de bli det.

1. Is design necessary and if so, what is great design?

2. What is creativity and what is creativity’s worst enemy?

3. Where do you find your inspiration?

4. Do you have any road models?

5. What is the difference between art and design?

6. Do design have to communicate?

7. How do you get an object to communicate?

8. How do you work with visual associations?

9. Do design have any moral duty’s?

10. Would you design for anything?




Måste lite generat erkänna att jag har glömt projektplanen hemma i Kalmar. (Egentligen rätt nöjd).