aaalex.se

Straffet för att frekvent kedjeröka med tempot av ett sällsynt snabbt x2000 tåg är inte värre än en tendens till halsbränna. Men straffet för att fimpa askfatet utanför fönstret kan för vissa uppfattas som ytterst stötande. Själv är jag mest förbryllad över den hästlika satsen som någon lyckats samla, och dess kulör såklart. Känns spontant som att någon klarade livet med den där. Vi får hoppas det i alla fall... Som notis kan jag säga att jag tog lite toalett papper och kastade även den över fönsterkanten, så inte städerskorna ska tro att det är min. Lite lättad att jag hittade den innan dem. Men tveksam om de skulle bry sig, den måste trotts allt legat där längre än en månad. 

Jag tänker inte gnälla, jag har haft ett bra år. Men shit det har verkligen inte gjort mig till en bättre människa. Passande nog var det i år jag lärde mig ordet dekadens (kan även stavas dekadans). Svårt att tro att första halvåret på 2011 kommer vara så mycket annorlunda, men efter det? Det är blankt, inte svart, snarare mer ljust och förvirrande. Blankt. Man kanske skulle kunna likna det med en katt som tagit sig ut på motorvägen en mörk kväll. Han stelnar till av ett bländande ljus. Och om tiden finns inser han att det finns två val, antingen möta ljuset, eller vända om och gå tillbaka. Stanna i det förflutna, det redan kända, det trygga eller våga testa sina vingar och se vart ljuset bär.

I efterhand är det enkelt att välja, men hur skulle katten kunna veta att ljuset var en långtradare och inte ett jobb på en reklambyrå?

Eller sitt livs kärlek?

Önskar att jag skissar mer 2011, önskar att någon tvingar mig...