aaalex.se

Wilson Creative arrangera en tävling för oss alla på skolan. Tyvärr var det bara två som dök upp på deras breif, jag var i för sig inte där heller. Men idag så tänkte jag att istället för att gå och ha ångest över mitt nuvarande projekt som jag inte riktigt kommit igång med kan jag ju lika gärna ägna en eftermiddag åt dem i stället.

Uppgiften är att ta fram ett vektorbaserat mönster till en "smart" värmecentral. En apparat som sägs spara 10 000-tals kronor året för den lycklige hushållaren som köper den. Eftersom jag missade breifen kunde jag inte ställa några frågor så jag tänkte till själv istället.

Jag tänker, om nu värmecentralen ska beklädas med någon typ av mönster måste det betyda att det inte är något man gömmer i källaren. Kanske ska den till och med tvingas stå i någons vardagsrum. Hur som helst, då förstår jag att man vill att den ska se behaglig ut.

Där emot tror jag inte att en plastig och klatschig illustration på burken göra saken bättre. Nää! Därför tänker jag mig steget längre och vågar vara kaxig nog att bryta uppgiftens ramar. Så detta är snarare koncept idéer...

Självklart ska värmecentralen som nu ska vara ytterst miljövänlig kläs av återanvända flanellskjortor. Snacka om unikt, pappalikt och trevligt. Alla flanellens färger och kombinationer blir möjliga. Och vem har inte en gammal flanellskjorta i garderoben.

Eller om Wilson Creative verkligen vill vara kreativa och inte vill tänka så mycket på miljön utan snarare vårda det lantliga, hemtrevliga och naturliga. Ja då ska den självklart vara inklädd i syntetiskt koskinn. Tänk er själva när hushållets småttingar kommer hem från ett kyligt snöbollskrig och trycker sig mot den mjuka kopälsen på den varma centralen i hallen för att värma sig ett slag.

 

Och så här blir det om man kombinerar båda idéerna. Vilken bonde skulle inte öppna plånboken för en ko i flanellskjorta? Nämn en!?

Sen finns ju fegvarianten att vektorisera båda alternativen. Men det är bara lamt...

Tack till Anders Bollman för det trevliga samarbetet.

 

 

 

Jag brukar sällan klaga över kvalitén på mina drömmar (de man har när man sover), men i morses vaknade jag upp med en vision. Google Age programmet som snabbt och enkelt (men bara nästan) förstätter dig och din kropp i en given ålder. Klicka på 45 och känn hur pannan stramar ihop och kinderna hänger. Eller varför inte bli 21 för en natt...

Självklart fungerar det inte helt, men precis som Google Earth, man kommer ändå bra nära. Och känslan finns ju där. Undra hur det går till? Dom är så finurliga på Google.

I uppvaknandets stund var tjänsten mer trovärdig än ett vindsloft med blå heltäckningsmatta och en meter till tak...
Det om det, god morgon.

Här kan du läsa hela artikeln med Emma Eliasson.

En alldeles underbar kväll på Kalmar Konstmuseum. Vi som studenter i Pukeberg blev inbjudna av en kommunikationsbyrå för att locka en ny yngre publik. Och visst blev det bra. De gamla konststofilerna eller stammisgardet vad vi nu ska kalla dem stannade förståss hemma, lite synd. Men istället frodades det av hippa ynglingar som myste omkring i trapphuset. Helt plötsligt fanns det liv i lokalen. Liv under 65 års strecket. Inte varje dag. Så detta blev min tredje utställning i Kalmar, riktigt skönt att jag inte hålla i det i år och bara kunde glida med. Ett stort tack till Anders Bollman och Emma Eliasson som gjort ett stenhårt och fantastiskt jobb. Hatten av...

Hoppas nu att vår tradition av studentutställningar kan fortsätta. Även efter att vi treor lämnat staden. Och potentialen finns verkligen, vi har fantastiska tvåor och ettor.

Här kommer en länk till ett äldre blogginlägg som visar en liten film från den första utställningen 2008. Då i en liten källarlokal i Nybro

Det känns verkligen häftigt att ha fått vara med om en sådan här uppstart. Att det skulle sluta på konstmuseum under min tid i Kalmar vågade jag egentligen aldrig hoppas på. Så stort tack till Erik Trysberg som varit med mig och hållit i de två första utställningarna, utan dig hade det nog aldrig hänt. Och nu även Anders och Emma som orkade dra det en sista gång för vår årskurs. Ni är fantastiska. Självklart också ett gigantiskt stort tack till alla er andra som varit med och ställt ut. Självklart hade det inte varit möjligt utan er heller. Här har ni något att verkligen vara stolta över.

Om någon skulle vilja ha namn och kontaktinfo för något av de olika verken på bilderna så lämna bara en liten kommentar så ordnar jag det. Vissa saker är ju riktigt tuffa att ha på väggen hemma.

Tack tack tack...

När idéerna inte kommer och man har två dagar till deadline, vad gör man? Detta är en groda jag gjorde i en tvåveckors uppgift som jag lyckades banta ner till två dagar innan redovisning. Uppgiftens ramar var att med hjälp av illustrativtypografi göra en poster 70x50 till valfritt svenskt museum. Då är det där med valfrihet och för mycket tid över. Då blir det robotar, dinosaurier och massa annat där emellan, för att inte tala om att skrota en gammal dator i jakt på guldkorn. 






Förr eller senare får man sansa sig och inse att det inte finns någon tid kvar. Ge upp? eller göra som Obey, Picasso och Bill Gates? Ja varför inte. Designmetod Kopierings-katt. Hur som helst, det blir ju kanske lite pinsamt tydligt vart jag hittade grodans idé och manér men jag blev i alla fall klar.






Tack till David Bremberg för hjälp på vägen och digitaliseringen av grodan. För övrigt kika in på Oscar Wilson som jag tog min idé från. Fast han lär inte han vara först med det manéret heller. Men han gör det bra!

Tack till Gustav Cosmon och Anders Bollman för hjälp med träkonstruktionen och screentrycken.

Det bästa med att sluta blogga är precis som när det kommer till att sluta snusa, man kan alltid börja igen. Så nu är det dags... Här är mitt senaste projekt. Någonstans vill jag hitta en genväg in i konsten genom att kombinera två olika saker, likt design klyschan 1+1=3. Idén är enkel, en svensk soldat i Afghanistan uppburen av den svenska kronan. Ja säga vad man vill om resultatet eller idén för den delen. Men metallim tycks vara en hel vetenskap. En vetenskap som flickorna bakom disken på Bauhaus tydligen inte behärskar. Alla kronorna lossnar en efter en. Egentligen skulle jag ställt ut den som en tavla på KK nu på onsdag, men tveksamt om den någonsin kommer hålla hela vägen dit.

 

Men nu i efterhand vet jag att de har rätt lim på Coop. Kul...