Per Goeran Jonsson

På plats i Nairboi nu, hittat farsan, hittat Anna och lånar nu hennes dator :D Önskar att jag hade några bilder men har helt enkelt inte vågat ta upp kameran ännu. Gårdagen var kaotisk mildt sagt. Någon skulle hämta mig på flygplatsen (eller kanske inte, var lite oklart vad vi hade bestämt), stackarn stod där med en lapp säkert flera timmar... Men det enda jag såg var en skylt där det stod, Jonsson Per Goeran. Vilket är fasligt likt pappa, Per Johan Johansson. Tog för givet att de stavat fel, för ingen heter ju Goeran eller hur. Men det visade sig att han skulle någon helt annanstans. Så jag tog en Taxi in till stan, hade ett visitkort i minplånbok till farsans favorit pub. Dessutom skulle hotellet (om man nu kan kalla det hotell) ligga mitt emot på andra sidan gatan. Kruxet är att gatan är ett myller och något hotellnamn finns inte utskrivet. Med all packning ville jag heller inte ta risken att se förvirrad, rädd å ensam ut i letan efter rätt... Så jag satt på puben och väntade. En timme, två timmar, tre timmar... Får sms kontakt med syrran, farsans telefon är inte nåbar. Efter fyra timmar får jag reda på att deras plan blivigt inställt och de blir sena... inte hur sena men sena.

Ett snökaos i Göteborg lyckas alltså hitta mig långt in i mellersta Afrika. Vad är det man säger, en fjärills vingslag kan förändra en hel värld. Nu blev ju konsikvensen kanske inte fullt så dramatiskt. Blev mest bara lite oro, och hysteriskt skrivande av en vit kille i ett hörn inne på en pubb. Något måste jag ju göra för att inte se bort tappad ut. Ritade dessutom en liten elefent. Tuskar (öl) har en elefant i sin logga...





Hoppas att jag kommer med lite bilder snart. Tack å hej så länge.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
RSS 2.0